När Lillan kom till Världen
Det är stort. Fram med kaffekoppen, det här tar tid att läsa.
Lycka är att vara mamma.
"När Lillan kom till Världen"
Vi åker
Klockan ringde tidigt Måndagen den 21:a Mars 2011. Jag sov såklart oroligt hela natten med väldigt ytliga drömmar. Allt var packat och klart. Vi var redo. Nu skulle vi bli fyra. Låta hjärtat växa.
Jag sa säkert Jag älskar dig tvåtusen gånger till Vincent. Ja mamma jag vet, du säger det hela tiden, varje vecka!
Oron över att lämna honom ensam, om något skulle hända mig var enorm...What if liksom...
Fredrik min trygghet manade till lugn och harmoni, varför skulle det hända något? Lova att du säger att jag älskar honom. Tårarna rann. Jag lovar.
Vi åkte hemifrån, lämnade Vincent på dagis, han hoppade och skrattade, vi pussades och sa orden vi säger varje dag.
"Jag älskar dig till Universums slut och tillbaka"
Vi satt i andra tankar, både jag och Fredrik när vi åkte vidare. Vi körde fel, mitt i morgonrusningen, skrattade hysteriskt åt det, vände om, ringde och sa att vi blir liiiite sena. Ha! Till och men en dag som denna har vi svårt att passa tiden. Vi visste ju att med 99% sannolikhet så hade vi den första Operationstiden av tre möjliga. Vill inte ställa till med problem.
Förberedelser
Klockan 07:10 stressar vi in på KS Solna, upp till avd 23. Möts av 2 otroligt härliga Barnmorskor, som med ro i sinnet välkommnar oss.
Dom berättar att 07:30 måste vi rulla ner till OP avd. Fort fort görs alla förberedelser, inte under stress utan det hela är kontrollerat och tjejerna jobbar på, rutin, dom kan det här. Dom är proffs. Vi smittas av glädjen och lugnet. Ingen måndagsmorgon känsla här inte.
Vi åker ner, runt runt i sjukhuset, korridor efter korridor, lamporna swischar förbi ovanför mig, folk ler. Det är en glädjens dag. Jag är orolig och lite rädd.
Vi väntar på att OP rummet är preppat. Fredrik får på sig skyddskläder, han ser ut som att han jobbar i ett kärnkraftverk, vi skrattar nervöst, håller handen. Snart så. Dom visar vart bebisen förs OM det skulle hända något, kuvös, syrgas etc. Läskigt. Dit vill vi inte. rummet brevid. Bort med dom tankarna. Det går fort.
Snittet
Efter vad som känns som en evighet rullas jag in på OP Sal 6. Vad som slår mig är att det är så fräscht, allt ser så nytt ut. Nytt i en gammal huskropp, KS Solna förfaller, det är en stolt gammal dam som gjort sitt. Nytt sjukhus klart 2015. OP-sal 6 är en glimt av framtiden. Bra att dom lägger pengarna på rätt sak. Nytt hjärta i den gamla kroppen.
Nåväl.
Det är 12 personer i besättningen som ska ro den här skutan i land. 12 stycken som håller mitt liv i deras händer. Inte bara mitt utan vår ofödda dotters också.
Alla presenterar sig, det känns trevligt. Jag önskar dom alla "Lycka till" vi skämtar om ditt och datt. Känslan är bra. Magkänslan är riktigt bra. Det är ovant och läskigt, respektfullt men bra.
Narkosen kommer, det är ett universitetsjukhus, en hel del kanditater. Specialistkirurgen kommer.
-Hej, dig känner jag ju! Säger jag.
-Ja just det! säger han, vi sågs ju på ditt snittsamtal.
-När jag grät. Men nu är jag lycklig att det är du, jag känner mig trygg hos dig.
Han ler, man ser det, att hans hasselnötsbruna ögon ler bakom sterila kläder och masken. Han är ett proffs. Jag är trygg.
På snittsamtalet för några veckor sen så sa han, Det kan nog vara jag som opererar dig, Jag vill hjälpa dig Frida, det kommer gå bra. Nu ska du glädja dig åt det som är kvar av din graviditet så ses vi sen.
Jag inbillar mig att han bokat in sig som operatör på mitt snitt. För mig. Jag hoppas det. Han var så vänlig. Det får vara så i mitt huvud.
Dom presenterar sig för varandra, vilka dom är, vad dom har för uppgift. Vad som ska göras.
Det känns så proffsigt. Dom har stenkoll.
Dr C heter narkosläkaren som lägger Spinalbedövningen. Helvete. Det sticker och stramar, ångest, hon lirkar hit än dit med nålen. Aj faaan va ont det gör. Ja du träffade en kota, och nu igen... jag biter ihop, sjunger Snickerboa i huvudet, sen kommer den varma sockerdrickekänslan krypande i benen. Klart. Operationsteamet förberer, tvättar och klär in mig i dukar.
MEN något är fel.
När dom testar så är jag inte helt bedövad. Dom nyper mig i magen med en pincett,
-Ajee! Hörru, det där gör ju ont.
Ledsen. Berövad, ej bedövad. Ångest. Panik. Nej vad händer nu? Ni får inte söva mig, lova. LOVA!
KS Narkosöverläkare och hans snälla ögon dyker helt plötsligt upp. Han är en GUD. Odödlig. Mäktig man. Med blåaturkosa gamla erfarna ögon.
-Hej! Oroa dig inte, vi väntar en stund så tar det nog. kl.08:35
klockan hinner bli massor, tiden går, jag känner fortfarande av det. 15 min senare Ropar Nakosguden "Tyvärr vi avbryter här. Vi måste lägga om bedövningen"
Han ryter lite argt i all sin makt åt Dr C och påpekar vilka fel hon gjort. Hans sökare larmar illsket till.
Du får gå, JAG stannar här säger han lungt men bestämt.
Sen vänder han sig mot mig och lugnar.
-Frida, det löser sig, jag tar hand om dig nu. Oroa dig inte. Vi lägger om den. Hans snälla ögon blinkar av sanning. Jag är lugn. Han fixar det här.
Alla sterila förpassas till ett hörn. Specialistkirurgen med dom bruna ögonen ler mot oss.
Nytt försök - klart på några sekunder. Han kan det här. Guden med det blåa ögonen. Jag känner ingenting. Tvättas på nytt.
Sen tar Specialistkirurgen över. Han säger att mitt gamla snitt är otroligt fint, inga sammanväxtningar alls!
-Har jag gjort det här?
Vi skrattar sen fortsätter dom att arbeta under tystnad. Koncentrerat. Lugnt. Det känns som en evighet men det visar sig att det bara gått några minuter.
"Nu snart kommer bebisen" hör vi någon säga bakom det klarblåa skynket.
-Ställ dig upp Fredrik! Ta kort... eller inte. Vi är lite "äcklade" och oroliga, båda två, vågar vi, rädsla och respekt. Han släpper min hand.
Ställer sig upp.
Klick klick klick klick
klockan är 09:04 den 21:a Mars
Min dotter tar sitt första andetag och fyller sina små lungor med luft och tar i för allt i världen. För livet.
Ett högt pipigt skrik. Tjejigt!
-Wiii-iiee!
Det vackraste ljudet i världen. Äntligen. Så som vi har väntat, längtat och oroat oss. I närmare 4 års tid har vi väntat på denna minut. På denna sekund. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna. Dom ringlar i kanaler på mina kinder. Av lycka och kärlek. Värmen är total i hjärtat. Completed. Klart. Äntligen.
GRATTIS ekar det av vänliga varma röster i salen.
Fredrik och jag ler, vi håller i varandra. Grattis älskling!
Sen får jag henne till mitt bröst. Min kladdiga lilla dotter. Den finaste flickan i hela världen såklart. Röd och kladdig.
Trots att hon är så svullen så öppnar hon ena ögat. Fredrik och jag skrattar lite, Vår lilla pirat. Sessan då.
Hon blinkar lite som att jag är här nu, du behöver inte oroa dig för mig, jag klarar mig. Jag är stark. Jag lever och mår så bra. Mamma lilla. Oroa dig inte. Apgar 9-10-10
Där bestämmer jag mig, Jag är inte orolig för henne. Hon är den starka. Jag ska bara leda henne på rätt vägar till rätt beslut, hjälpa henne. Hon är stark. Min dotter, jag känner det ända in i ryggmärgen förbi bedövningen och vidare till själen, hon klarar sig. Jag VET att hon klarar sig.
Under hela operationen så är hon kvar hos mig, sen för ett liiiitet kort ögonblick så vägs och mäts hon, precis brevid mig, inte vidare till rummet. Hon är perfekt. 3750 gram och 52 cm lång.
En perfekt välmående liten kicka. Min kicka, vår dotter och lillasyster. Kärlek.
Ute
På uppvaket får jag ont i bröstet. På vänster sida. Det stramar och gör ont när jag andas. Orolig. Vad nu?
Läkare komme och lyssnar, undersöker. Inte fel på hjärtat, det är ena lungan.
Narkosguden kommer förbi. Han lugnar, går igenom vad som hände.
Jag säger att han inte ska vara för hård mot henne. Kollegan. Han tittar lite konstigt på mig, vaddå var jag för hård tycker du? Vi ler och han berättar att hon gjorde ett par fel som bidrog till att jag inte blev smärtlindrad ordentligt. Men hon lär sig. Hon kommer aldrig att glömma dig. ;-) inte jag heller.
Smärtan i bröstet beror på att Spinalbedövningen som tog högt. Bättre med för mycket än för lite. Jo jag tackar ja. Grattis igen sen svävar han vidare på sitt moln.
Sen kommer kirurgen. Den snällaste av alla. Hans nötbruna ögon ler fortfarande, han berättar att han är otroligt nöjd med operationen. Det var en väldigt lyckad operation. Du var väldigt duktig. Du med!
Vi ses snart! säger han. Jag kommer och hälsar på dig på BB.
Några andra från OP teamet kommer. Grattis till dottern! Åh va fin hon är!
Efter några timmar har bedövningen släppt, jag har fått smärtlindring då rullas vi vidare. Upp till BB avdelningen.
Jag rullas igenom gamla korridorer. Gammalt hus, gamla kloka väggar, livsöden. Nya liv som börjat här, gamla liv som lämnat, trasiga kroppar som lagas för framtiden. Lycka och sorg i samma korridorer. Livet är så här. Vackert. Kontraster. Vi avbryter, gör om och gör rätt. Vi lever vidare. Lyckliga. Berusade av kärleken. Berusade av livet. Lycka är att bli mamma. Nu har vi klarat av delmålet, nu börjar nästa etapp av lycka. Livets resa fortsätter. Tacksamt lever vi vidare.
Nu har Lillans liv börjat, hon är så stark och vacker. Den finaste som finns. Vi är evigt tacksamma och lyckliga. Hon är vårt allt. Hon och en till. Livet blir inte bättre än så här. Jag är tvåbarnsmor. Häftigt.
21/3-2011
Det här var dagen då Lillan kom till världen.
grina sig lite...vackert skrivet frida!!!