Bumling
Efter dagens träningspass (Afro + Core) darrade jag hem, utsvulten som en Björn som kommit ut ur vinteridet. Jag var/är trött som få, inte för passen utan för att vi bytt till sommartid. Det måste ju helt enkelt sitta i huvudet för inte kan jag bli trött av en timma hit än dit.
Fast de flesta på jobbet drog benen efter sig med tändstickor för att hålla upp ögonlocken och de gick där med stora svarta gäspande gap.
:-O
Jag har läst någonstans att om man lätt blir "smittad" av gäspningar så har man en välutvecklad empatisk sida.
Då har jag det, jag blir till och med smittad av att skriva ordet! GÄSP!
Jag kommer ihåg i gymnasiet på Musikhistorian så satt vi i ring i klassrummet, jag och Mattsson satte oss alltid på varsinn sida av lärarinnan och fejkgäspade. Det var ju hysteriskt kul för alla i ringen smittades ju och stackars fröken fattade ingenting. (tänkte väl att det här var en trött j-vla klass). Daniel och Alexander gäspade mest. Ha!
Nåväl, träningen var bra. Det var ett JÄTTEKUL afropass!
Väl hemma fick vi gnocci med god sallad till, det är måndagslyx. Vincent kallade dom för Bumlingar!
Jag hoppas att han menade gnoccin och inte sin bumliga mamma.
Magiskt gott, vi har somsynes pesto, sallad, avocado, tomat, sockerärtor, mozarella. Veggo mao.