Sista dagen

Nästa vecka går Vincent sina sista dagar på den här skolan. Till hösten börjar han ju i en liten skola på landet. Han längtar. Vi med.
Han hoppas att Zacke och Alex kommer börja där med men det kommer finnas andra barn där. Är dom hälften så bra så räcker det. Ja det är med lite skräck som vi rycker upp honom, han älskar sin skola och alla kompisar.
Det blir nog bra, han är laddad. Jag är lite orolig.

30 år av tjat

Ibland så funderar man på om det är verklighet.
När man var tonåring så kretsade mycket i livet kring en själv, man var en central punkt i samhället, alla blickar riktades mot en. Jag hade aaa-aaaa-aaaldrig kunnat ta på mig en cykelhjälm Aldrig. Hur skulle det se ut.. Jag kommer inte ramla, va inte larvig. Det är tufft att vara tuff.
 
Idag tänker jag. Äh vem är jag för dom jag möter?
Ingen speciell, jag är jag, dom är dom och livet går vidare. Vad dom tycker om mig och min hjälm spelar ingen roll. Jag mår bra, jag har en fin familj, underbara barn och fantastisk man. Vänner i massor. Älskade och säkert lite hatad.
 
Vi är människor allihopa, ingen bättre än en annan. Vi har alla hjärtan som slår.
 
Jag har hjälm på mig när jag cyklar. Pappa är glad. Det tog bara 30 år av tjat.
 
Undra om Vincent kan sätta på sig pyjamasen om 30 år,eller borsta tänderna, jag tjatar ju så att jag blir lila i fejan.
 
 
 
 
 

Thailand

Jag fastnade i Thailand, eller inte riktigt utan jag fastnade igen i mina bilder från Thailand. Vi hade det så bra.
Varmt GOTT och härligt. Trevligt. Bra. Jag fattar inte hur vi kan stå ut så här. Vilken sabla skitväder. Vem tramapde på spindeln? Var det en Bamse sprindel en tarantella eller vad.
Skit.
Nä jag åker till Thailand igen. See ya!