En måndag i tropiskt klimat

Jaha nu har det nästan gått 2 veckor här i Thailand, 6 kvar. Vi har lärt känna nya vänner. Frågan är väl hur starka band man får gentemot "two weeks friends" jaja det löser sig. Precis som en sexåring så känns det riktigt där och då men för att i sekunden senare vara bortglömt.

Vi var en vardag här. Alice vaknar vid sjutiden och sen Vincent straxt efter det.
Vi äter lite frukost och efter massor av tjat så hoppa Vincent ner i poolen, där stannar han så länge han kan.
Alice plaskar hon med.
En av oss chillar i solen med Vincent den andra går omkring med Alice i skuggan eller plaskar i poolen med henne (solkläder på såklart). Mest Fredrik faktiskt. Hon är en riktig pappas flicka Alice. Gud så härligt det är att se, att hon tyr sig så till honom nu när han är med oss 24/7.
Sen sover Alice en kortis mellan 20-40 min.
Lunch
Efter det så åker vi iväg till någon strand i närheten. Där slappar vi hela dagen.
Alice sover i sulkyn och vi dyker ner mellan vågorna och skjuter upp Vincent högt upp i luften.
På kvällen går vi ner till Fishermans Village, en liten gågata med skabbiga liksom lyxiga restauranger. Trevligt.
Om vi inte strosar omkring där, så hänger vi på resortens lilla restaurang. Äter goooood mat och släcker lampan efter en Singa eller två. Kanske betar av en och annan film.

Vi har det väldigt slappt och lugnt. Vår vardag!

Här är vi på ett litet hak i Mae Nam, i bakgrunden ser ni Koh Phanang. Dit åker vi nog på min födelsedag!


Pappas flicka, nakenfis fast bara för ett par sekunder. Annars har hon solkläderna på!

Baksidan

I ett land som Thailand, drömmarnas land. Vi kan kalla det ett av alla paradis som finns här på vår planet. I ett sånt här land där stränderna är vita som puder och palmerna vajar, vykorts vackert, ser man inte smutsen. Man blundar för soten och smoggen. Stanken och skräpet. Fattigdom och sjukdomar.
Det är sjukt skitigt längs med vägarna och vi måste ju ta oss från A till B, på vägen. Längsmed skiten. Haltande hundar, smutsiga barn och ett svart lager av avgaser som täcker allt. Som i en kolgruva, ett svart täcke.

Bilderna jag visat här har varit dom fina bilderna. Vill ju visa vykortet. Paradiset.

Det kanske snöar i Sverige men med en fungerade infrastruktur och en medvetenhet, så har vi det bra, riktigt bra.


Jag ska visa er, jag ska ta kort på hur paradisets baksida ser ut. Verkligheten. Nästa gång. Jag lovar.

Här är ett smakprov, visserligen inte ens i närheten av illa, så illa som det är på andra håll och kanter.
Men bilder på det kommer. Här är Chaweng mainroad. Stora gatan. Fint va? Barnvänligt?

Från Vincents håll

Vincent fick en kamera av Helena innan vi åkte hit, det klickas hej vilt kan jag lova.
Här är några av hans bilder...