Var glad å nöjd för vet du vad
-Var nålen väldigt vass?
-Var den jätte-mega-vass?
-Vem får ditt blod nu?
-När får du tillbaka det då?
-Varför gjorde du det?
-Kan det rinna ut nu från ditt hål?
Vincent blubblade av frågor när jag berättade att jag lämnat blod.
I tisdags var det min första gång jag gav blod, nu är jag en blodgivare. Moget och coolt va?
Jag är helt överväldigad och galet stolt över att mitt blod duger och kan rädda liv!
Det var ju liksom en tröskel för mig iaf, för tänk om jag inte fick lämna av div anledningar, tänk om jag hade hiven eller någon annan mystisk dödlig sjukdom...Hur skulle jag överleva ett sådant besked?
Men eftersom det är obligatoriskt att testas för alla dessa sjukdommar när man är gravid så visste jag ju att jag inte hade dom. Jag hade ingen ursäkt längre, spruträdd ja men det tar 10 min! Jag överlever!
Jag klappar mig själv på axeln.
Här är mina svar:
-Mamma, gjorde det ont när dom stickte dig?
Ja faktiskt, men det gick över så här snabbt (knäpper med fingrarna).
-Var nålen väldigt vass? Ja ganska
-Var den jätte-mega-jätte-vass? Nää bara vass.
-Vem får ditt blod nu? Någon som har ett stort sår som måste lagas på sjukhuset.
-När får du tillbaka det då? Om jag behöver det, så finns det åt mig med.
-Varför gjorde du det? Jag har alltid velat göra det. Det känns bra här inne (pekar mot hjärtat)
-Kan det rinna ut nu från ditt hål? Nää jag har ju ett plåster, sen blir det en lite miniskorpa som ramlar av.
Vincent nöjde sig med svaren, han leker vidare med Star Wars legot och sjunger "Var nöjd med allt som livet ger ååå allting som du kring dig ser! Glöm bort bekymmer, sorger och besvär...."
Jag har tänt ett litet ljus i min nya kivilykta från Itala, den fick jag som tack för att jag gett 1 påse blod!
:-)
Du är så duktig och bra som lämnat blod. Jag är sjukt rädd för sprutor så jag är bara glad att detfinns sånna som du. :-) Kram