Ja är Ja

Ibland undrar jag vad som hände, hur kunde det gå så fort....
Från glädje och skratt till ryggmärgs-isande skrik och gråt.
Hur kunde det ske?
Läste i senaste Mama att någon kändis kommer inte ihåg vem, men hon sa iag "ja att det händer ju att vi kanske har en stor konflikt/stort gräl i veckan med våra barn.."

Jag kan bara hålla med, fast dusterna duggar helt klart tätare än så.
Stora konflikter? Nej kanske inte oftare men alla bäckar små är tillräckligt jobbiga.

Det som känns mest och duktigt jobbigt är ju att det är tiden NU som skapar framtiden.
Det är det som vi bråkar om nu som betyder något.
Som är danande.
Man ska välja sina fighter sägs det.
Fast  ska vi inte lära våra barn att fel är fel och rätt är rätt. Ja är ja och Nej är Nej och inte att ja/nej är kanske.

Jag ser rött.
Tur att jag färgar mitt hår, shit jag borde vara så gråhårig vid det här laget.
Tänk det kanske är en liten arg lilahårig tant som bor i mitt hår!

-Vår vackra och underbara pojke en kväll i Juli-
#1 - - Anonym:

Låter som en jobbig ålder. det sägs att man behöver säga en sak tusen gånger för att det ska fastna. Håll ut!



En väldigt vacker bild, ljuvlig!

#2 - - Karin:

Det har kan vara ett av de finaste korten du har tagit. Helt fantastisk! Puss. Kampa pa, du ar en underbar mamma!

#3 - - Annelie:

Bilden är sagolik, man blir matt i knäna så fin är den.



Jag skriver under på det där. M är tokgo ena sekunden och jobbigaste personen jag mött den andra. Upp och ner som du brukar skriva. Hang in there!



Gott Slut till er och Gott Nytt år för den delen.

Kram