London Calling

Jag åker till London imorgon.
Jag vill helst inte åka, jag hade mycket heller stannat hemma hos Vincent. Min älskade plutt som fick säkert 1 miljon pussar idag. Jag fattar inte hur jag ska klara av att vara ifrån honom i 2 veckor! Jag har förträngt all ångest och den nafsar hela tiden på mig. Hur ska jag överleva dessa dagar utan att få känna hans doft, höra hans tankar och utläggningar om än det ena och det andra? Hur ska jag överleva utan att se honom, krama honom, vara honom nära?
Jag vet inte.

Det är utan mitt hjärta jag åker, det lämnar jag nämligen kvar här i säkert förvar hos Vincent.
Vår alldeles egna, perfekta, mysiga, kärleksfulla son.

Jag kan inte fortsätta skriva, tårarna gör ångesten sällskap i nafsandet, jag klarar inte av det här.

#1 - - Åsa:

Bon Voyage vännen!



Förstår att du kommer sakna Vincent som en tok, men du kommer ha så fullspäckade dagar att de kommer gå blixtsnabbt så är du hemma igen!



Kommer sakna dig jag med!

Kram!

#2 - - Annelie:

Men du va fint skrivet, hoppas att det inte är så tungt. Det kommer gå så fort. Kram kram