Skenande hästar
Hur går det med träningen för Sumpan Frida?
Det är ju något som genomsyrat den här bloggen om man går tillbaka, alltså Fetto-ångesten!
Den som kan ändra på det här är ju bara jag själv.
Jo tack, det går framåt. Nu har jag fått mitt gymkort aktiverat (eller medlemskapet, kortet är inte präglat än).
Jag tränar på, livrädd att jag ska tröttna... Litar inte på mig själv och tränar som en virrig höna nu, tränar för att hitta passen och tider som passar.
Igår körde Maria och jag Pump, åh det var ett roligt pass. Tungt såklart! Jag har äntligen hittat de vikter som passar mig i passet och jag pressade till min nuvarande gräns.
Endorfinerna rusade som skenande hästar och jag darrade som ett stort löv i vinden. Jag älskar känslan av den begynnande träningsvärken och berömmer mig själv, det här är bra.
Det är ju så roligt med Pass, gruppträning!
Smärt och smidig är mitt mål 2010, fast då med förhoppningar och längtan om en stor mage!
Aj aj aj vad ont det gör och det värsta kommer imorgon.... när kör vi nästa pass :-)