Hyllning
Folk vänder sig om och stirrar på oss i affärerna när Vincent sätter fart.
Våra föräldrar ser förskräckt på sitt barnbarn och undrar vad som hänt!
Sen kommer de med olika tips och trix hur vi ska hantera trotset.
(det gick ju såååå bra för dom).
Men iaf tänker jag hylla totsen eller kanske bara vädja till den.
Det är så mycket känslor och vilja i trotsen.
Det känns som att det är en viktig del av uppväxten.
Jag undrar hur många hjärnceller jag förbränt på att hantera dessa psykbryt som Vincent har/haft.
Nu i helgen fick vi det även bekräftat att vårt envisa monster inte är ensam.
Det finns flera som är precis lika envisa, arga och som också har en vilja av stål....
Alexander visar upp samma tids-typiska beteende med falsett liknande vrål och tårar som Lilleskutt skulle häpna över.
Det är ju inte roligt någonstans men ack så skönt att se att Vincents
förskräckligt hemska humör är någotsånär ålders relaterat och
att det inte är någon bokstavs-kombination....
Kan bara halla meee....